VAD ÄR INTERFERENS?
74
Grundläggande för interferens är att
man använder två skilda mellanfrek-
venta växelströmmar (1001–10 000
Hz) i det område som ska behandlas.
Där de två mellanfrekventa strömmarna
möts uppstår en ström med lägre frek-
vens (1–1000 Hz) eller bps (beats per
second). Den mellanfrekventa ström-
mens fördel är att den passerar lätt-
are och djupare genom vävnaden än
lågfrekvent ström som ger sensorisk och
motorisk nervstimulering.
Genom blockering av smärtimpul-
ser (Gate control-teorin) och genom
endorfinfrisättning smärtlindrar inter-
ferensströmmarna både akuta och lång-
variga smärttillstånd. Interferens kan
också användas för att få muskelkon-
traktioner och används då exempelvis
som bäckenbottenträning och för att
reducera ödem.
När interferens appliceras till vävnaden
används vanligen två olika metoder,
quadripolär eller bipolär applikation.
Den quadripolära applikationen (Prog-
ram 1-3 i CEFAR IFC) förutsätter att
fyra elektroder används och att ström-
men möts i behandlingsområdet. Där
74
strömmen möts skapas ett fyrklöver
liknande strömfält, se fig. 1. Frekvensen
i behandlingsfältet kan vara konstant
eller modulerad. Modulering sker för
att undvika nervadaption och för att
det känns behagligare för användaren.
2470-200509_CEFAR_IFC_manual_inlaga_outline.indd
74
Om man till den quadripolära metoden
även använder s.k. vektorscan, vilket
CEFAR IFC gör, får man ett förstorat
behandlingsområde genom att inter-
ferensströmmen inte är konstant utan
scannar eller roterar över ett större
område (40 % scan ≈ 45 graders rota-
tion), se fig. 2.
1.
2.
1. Quadripolär applikation.
2. Quadripolär applikation med vektorscan.
Den bipolära eller vanligen kallade pre-
modulerade applikationen (Program 4-
6 i CEFAR IFC) innebär att endast två
elektroder används. Strömmen module-
ras inte i vävnaden utan i stimulatorn
och är därför redan modulerad när den
når elektroderna. Behandlingsfältet bör
ligga mellan de två elektroderna.
2005-09-14, 15:19